Camera Obscura-Vardagsrummet.
Arvika 2010
Jag har inte haft helt tur med mina resor i år. Det började med att vulkanaskan stoppade min resa till bokmässan i London. ”Hur otur kan man ha”, minns jag att jag tänkte. Betydligt mer än att stoppas från blott en resa, visade det sig senare. När jag skulle till Paris blev planet överbokat så jag fick flyga till Bryssel istället. Skulle ner till mamma i Västervik med Sofie och Christer men den bilburne av oss gjorde illa tassen så kraftigt att resan inte blev av. I samma veva konkade Hultsfredsfestivalen så det blev ingen sådan heller. Så tog jag det sista lilla modet till mig och bestämde mig för att återvända till Arvikafestivalen. Och tacka gudarna för att jag hann uppleva den en sista gång, för nu lutar det åt att den går käpprätt i graven, den också!
Arvika, Arvika. Världens bästa Arvika!
Redan ett tiotal mil innan vi kom fram fick jag nostalgirysningar. Ungefär samtidigt började regnet smattra mot bilrutan. Men det gjorde ingenting. Inte då!
Så kom vi fram. Och Arvikafestivalen hade blivit ”Sveriges säkraste festival”. Med detta medförde två timmars kö för att ta sig in på campingen. Och då anlände vi ändå två hela dygn innan festivalen började. De gick igenom varenda väska på samtliga festivaldeltagare. Det sjukaste jag varit med om. Men, men, sånt därnt glöms lätt bort i rådande glatt sinneslag så när tältet var på plats och solen åter annalkades, så blev det starten på ett fyra dagars lyckorus. Jag hade glömt hur fint det var!
Fyra dagars eufori med världens finaste Sofie! Töcken systerdotter jag bragts med! Bara 16 år fyllda. Eller just ja; ”Åsa, säg att jag är 19 och flyttar till Milano i höst”, viskade hon strängt till mig ett tjugotal gånger under festivalen. Men hon var 16 innan vi kom dit i alla fall.
Inte nog med Sofie. Jordens bästa återföreningar fick jag också erfara! Dels med käraste Betty, som flyttat till Karlstad och inte vistats i min närhet på en lång, lång tid, och dels med raraste Pandyn på jorden, som jag banne mig inte hängt med på säkert fem år, och då har vi ändå bott i samma stad. Skandal! Förutom dessa underverk fick jag också leka med mina favvo-Uppsalatöser, sötnosarna Znizen, Ania och Lotta. Och så kom bästis-Lina plötsligt å hälsade på! Vi har så många festivalminnen ihop att de inte skulle få plats i Bibeln. Och inte passa där heller, förresten.
Förutom vänner blev festivalen ett töcken av Broder Daniel-sång, Hästpöjkar, Alkbergsallvar, regn, mera regn, sol, mera sol, parkhäng, jobbiga spexargäng, badhusbesök och snälla, omhändertagande grannar. Makthaverskan var bäst, tror jag. Om Kent vill jag helst inte prata. Inte heller om alla band jag borde ha sett. Som herr Linnros.
Arvika var hur som helst allt man kan önska sig av en festival. Och så lite mera.
Tack finaste Ni!
Nu är nästa plan Emmaboda nästa vecka. Om inte det också konkar? Fick ett sms av Jerry idag som löd ”Va fan Åsa! Nu håller Arvika på att gå i konken också. Du har dålig karma! Du får inte följa med till Emmaboda. Och Markbäck hälsar att du är portad från alla festivaler!”. Så nu hoppas jag på att kunna smita med i minibussen utan att Jerry ser. Om nyssnämnd plan lyckas så ses vi på Emmaboda gött fölk.
Till dess: Pöss!
ack ljuva sommar.
En slödag mitt i solen.
Den här sommaren har varit något alldeles enastående. Självklart beror detta delvis på att jag för första gången sedan barnben har ett riktigt sommarlov, men det beror lika mycket på att jag har bestämt mig för att utnyttja dagarna till max. Sedan solen och värmen smög in över vårt land har jag banne mig badat i stort sett varenda dag. Bortskämd som jag är, har jag ju såväl hav som sjöar runt knuten.
Idag ska jag dock ta en hemmadag, trots att solen bränner här utanför. Och jag ser verkligen fram emot den. Har besök av älskade, älskade systerdotter, som känns mest som min lillasyster. Ni anar inte hur bra hon är, denna fina sextonåring. Hur hon kan kännas som en bästa vän trots de tretton år som skiljer oss. Jag låter det vara osagt om hon är mogen för sin ålder eller jag osannolikt barnslig, vi har i alla fall roligt ihop!
Puss, från värmen och Stavsnäs.
Att åka på festival ska vara en schlager.
För nästan exakt femton år sedan åkte jag på min första festival. Arvika. Jag hade precis gått ut åttan, och hade hyrt hästar med Anna, Lina och Maria S uppe i Sunne. Jag fick den tjockaste pållen. Rambo. Han var så stor att inga sadelgjordar gick runt honom så jag fick rida barbacka. Han gav mig såväl ett ärr på snoken som ett hovavtryck i handen, jag var dålig på att hålla mig kvar.
Hur som helst. Vi lämnade tillbaka hästarna och strax därefter genomlevde jag min första fylla på Kolsnäs folkpark i Sunne. Lina, som redan hade druckit alkohol, sa till mig den där genombrottskvällen för länge sedan "det här är det roligaste som finns, visst Åsa"! Och det var det. Jag minns att vi sprang runt på campingområdet och tjuvrökte cigaretter från fel håll. Vi blev vänner med bygdens skejtarkillar som säkert var tre år äldre och tre år tuffare än oss. De frågade om vi ville följa med på festival. På Arvika. Det ville vi mer än något annat. Eftersom jag visste att mamma skulle säga nej ringde jag pappa och frågade. Han hade missat vad Arvikafestivalen var för något och sa "Ja, men såklart får du åka på festival, det är så trevligt med tombola och karuseller". Så var det dags.
För att få tag på alkohol till festivalen var vi tvungna att ge oss ut på en lång paddeltur från Rottneros till macken. Vi köpte ett sexpack folköl att dela på om jag inte minns fel. Skejtarna skrattade lite när vi stolt visade upp vårat alkohollager. På festivalen, som då var pytteliten, var det jätteläskigt tyckte jag. Fulla gammelsynthare som snubblade omkring. Det var inte alls lyckat för min del faktiskt. Jag sov stora delar av festivalen och vågade mig knappt ut ur tältet. Minns att Jumper spelade och att vi lyssnade på Downunder om och om igen. Inte den bästa första festivalen man kan ha, gissar jag.
Hur som helst. Det kom fler somrar och fler festivaler och jag började snart inse deras storhet. Jocke Berg gick på vatten,det var stjärnor på kinderna, ett överflöd av kajal under ögonen, öl i strålande sol, hemgjorda bandtischor, generande publicitet i Smålandsposten, nakenturer i bil, magiska Oasisspelningar, Håkandans, blandband, festivalflirtar, backstageberusning och tusen underbarheter till.
Så blev man äldre, folk "växte upp" och slutligen läste man om festivaler i tidningen istället för att vara på plats. Eller?
Jag har faktiskt inte satt min fot på en festival på tre år, (då bortser jag från Popaganda och likande händelser på hemmaplan).
Men. Som jag har saknat det. Herregud!
Samma år som Håkan släppte sitt magiska debutalbum var min systerdotter sex år. Jag försökte redan då mana på hennes och hennes storebrors musikintresse och vi dansade Ramlar-danser i deras vardagsrum. Känn ingen sorg för mig Göteborg kunde de texten på. Jag brukade säga till dem att jag längtade tills de blev så stora att vi kunde åka tillsammans på festival. Och så blev de slutligen så gamla! Så nu, på tisdag, åker jag och Sofie, numera sexton, till Värmlands skogar. För Sofie är det hennes första festival och jag är säker på att hon kommer att älska't!
Bandare inköpt, tält och madrasser fixade, en simpel helg att genomlida sen är vi på plats. Tänk att ha allt detta framför er, TÄNK! Jag är avis, samtidigt som jag är helt uppspelt och överlycklig bara av tanken på att jag kommer att få uppleva Sofies första festival med henne.
Storhet, ack storhet.
Hultsfred, 2001 eller 2002.
En dag hemma i byn.
Den här sommaren är ju bara helt ljuvlig. Verkligen. Fick åter igen besök, idag av Familjen Kumlin! Vi har haft det hur mysigt som helst, badat, grillat i min trädgård och myst. Jonte och Martin har spelat fotboll. Ronja lagt pussel, jag bakat bullar. Det känns som min blogg har blivit något av en skärgårdsskildring av klippor och bakverk. Det är nog så, ja.
Vassego, ett par bilder:
Vila i frid, Hultsfred.
Det var en gång en solig äng med tillhörande skogsstigar, stolta tallar och ljusa dungar där ekorrar sprang fritt och ståtligt. Sjön Hulingen låg stilla som en död i graven och inget, absolut inget, kunde tyda på att 30.000 människor snart skulle invadera denna fridens plats. Men så hände det. Inte bara en gång utan år efter år, efter år.
Alltså, jag skojade.
Hultsfred är inställt och det är förbannat tråkigt. För mig och Sofie som äntligen skulle åka på festiival ihop. Det bestämde vi när hon var ungefär såhär liten:
Sandhamn.
Det var med rätt stor skepsis vi steg ombord på Vaxholmsbåten som skulle ta oss till Sandhamn igår. Skulle vi mötas av ett monstruöst antal DJ Hångeldansananta tjugoåriga brats och dessutom bli mördade av dem? Detta hände inte. Vi såg inte röken av något annat än en Bullerby vackrare än allt annat. Egen strand med tillhörande berg hade vi. Jeklars vilken fin dag, måste ha vart årets finaste, känslomässigt och vädermässigt. Goa vänner jag har!
7
Nu blir det ny färd, men idag enbart för mig. Ska till min närmsta grannö, det tar inte mer än tio minuter med båten härifrån men närområdet är också bra! Runmarö heter den och är så stor att jag tänker sätta på mig bästa promenadskor.
Svejs!
Min söndag i bilder.
Har haft en bedårande söndag på egen hand. Med bok, bad, hav och hembageri. Det känns så himlans SOMMAR!
Bröllop/Fluffen/Hästpojk/Olle/Kamrater/OväntadeBesök
Det har hänt lite väl mycket den senaste veckan. Och jag känner att sommaren verkligen har nått mig!
En kort resumé:
- Bröllopet: fick gåshud, töntigheten till trots.
- Kaninvakt: Lelle Fluffen är ingen vanlig kanin, han är en popkanin.
- Hästpojken: göteborgspop är det vackraste som finns. Och Martin hade fin ögonskugga.
- Karuseller: jag har åkt extreme, och den nya berg-å-dal-banan. Åkte också Fritt Fall med tilt, 80 meter rakt ner.
- Olle: fick återse lelle Olle, om än bara väldans kort. Han spelade på Grönan och det var rart att höra honom sjunga om barn med hjärtan som elefanter.
- Vänner: Jag har fina vänner: Tove, Charley, Anna, Jerry, Felix, och alla ni andra. Så fina!
- Oväntat besök: Karsten kom hit idag med sina tre underbara hundar. Hundarna badade i hafvet.
-Snus: har icke brukat snus på tio dygn.
Bäbi: I dag har fina Jos och Gustav fått bebi nr 2! (Jag är avis, vill också ha!)
Sicken Vicka och Vecka!
Har haft en minst sagt händelserik vecka. Den ska jag snart berätta om, delvis i bilder. Men först, damer och herrar, först ska jag gå på kvällstur i mitt älskade småsamhälle. Puss!
Vickan & Daniel. Nu smäller't!
Jag älskar spektakel och denna dag lär vara full av sådant. Det vägrar jag missa. Ut på Skeppsholmen med Tove med picnic, filt och förhoppningsvis sol!
Dagens recept: Popfrallor!
Eftersom mina spisplattor är trasiga en vecka till lagas nu all föda i ugnen eller micron. I dag blev det storbak med en stycke rabarbersmulpaj och så ett par plåtar bröd.
Recept Popfrallor
1 påse torrjäst
5 dl vatten
1 msk matolja
2 tsk salt
2 msk mörk sirap
1 dl havregryn
ca 1-1,3 liter mjöl.
Häll jästen i en bunke. Värm vattnet till 45 grader (lite varmare än fingervarmt). Häll ner vattnet i jästen under omröring. Häll i matoljan, saltet, sirapen och havregrynen. Rör om. Häll sedan i vetemjölet, lite i taget. Degen får gärna vara lite kletig när den är färdigblandad men lägg lite mjöl på den innan den jäser.
Låt degen jäsa under handduk i 30 minuter.
Efter detta: Lägg på plåt, fantisera själv, du kan göra runda popfrallor, en fet cykellimpa eller badge-getter. Ingen kan stoppa dig. Lägg sedan på duken och låt jäsa 25 minuter till. Sätt ungnen på 215 grader typ.
Sätt in plåten i mitten av ugnen och grädda i 13-20 minuter, tills popbröna har fått en stilig färg. ÄT!
Mina badge-brön.
Min cykellimpa!
Popbröd klart att förtära. MUMS!
Som en Dröm.
Jerry tipsade mig om en festival för drygt en månad sedan. Den heter
Som En Dröm och skulle äga rum i Hallstahammartrakten i början av augusti. Flera superbra band skulle komma. En liten, gemytlig och närbelägen festival, lät som en dröm!
Nu är Som En Dröm inställd. Hallstahammars kommun går inte med på alkoholtillstånd. Nu vet jag ingen mer bakgrund till detta, jag har mailat dem men inte fått svar ännu. Men är det inte så typiskt. Det här är världens chans för HallstaVadDetNuLiggerNånstansHammar att få en plats på kartan. Och inte bara det, det är en chans för det sablans H-hammar att få den unga parten av deras invånare att engagera sig i något. Det är en chans för H-hammar att få skryta med ett kulturutbud. Men så slår kommunen snett på spiken istället. Slinter med hammarn och går emot.
Det ironiska är att Hallstahammars slogan är: Bo Hos Oss. Jag tänker i alla fall inte bo hos er, nu inte ens i tält även om det var tanken från början.
Fördelar med hyresrätt
Jag kan ibland bli en aning avundsjuk på alla som har råd att köpa mångmiljonersbostäder. Men. Så finns det så många fördelar med hyresrätter också! Igår kom vaktmästaren och satte in ett nytt badrumsskåp för jag hade inget. Inte något sådant där fjuttigt som är standard i hyresrätter, utan ett med dubbla speglar, dubbla dörrar och även speglar på insidan. Jättesnällt!
Inte nog med avsaknaden av badrumsskåp, min spis gick sönder förra veckan. Plattorna slutade sonika att fungera. Jag trodde att det var någon säkring som hade gått, men så var det icke, så på onsdag nästa vecka får jag en helt ny spis! Kostnadsfritt naturligtvis.
Hej Hyresrätter, och sälj inte ut alla, för ni behövs.
Jag hjärta Stavsnäs för övrigt. Så nedrans vackert här är. Ska fota nästa gång jag tar långpromenad.
